Svårt att sammanfatta helgens upplevelser. Det har varit roligt, jobbigt, tungt och härligt. När jag kände mig helt slut i armarna började jag fundera på varför jag gör det här. Man kan ju undra! Det var svårvallat eftersom det låg runt nollan men var isiga spår. I slutändan var det nog ändå klister man skulle haft men det hade vi inte så det var stakning som fick gälla. Och stakning i nio mil är nio långa mil! När det var 16 km kvar kom en gubbe och sällskapade mig en bra bit. Han hörde mitt suckande och peppade mig lite. Ne det var ju faktiskt inte så långt kvar bara köra på! Hade gett upp tanken på att förbättra tiden från förra gången sen länge men såg att det nog ändå skulle gå. Jag både hatade och älskade mig själv sista milen. Min tanke var "staka! Jag har bara ont jag är inte trött, kör!". Och som jag gjorde det med. Sista milen var den snabbaste av alla överlägset. 4,20min/km trots åtta mil i benen och värk i kroppen plus en kontroll inräknad. Ja jag är nöjd! Sluttiden blev 8.21.59, sju minuter bättre än förra gången trots förutsättningarna. :) Att jag fortfarande inte kan lyfta vänsterarmen framåt eller utåt är en annan sak! .